/tT O R Q U A T O T A S S O ’8

G E R U S A L E M M E L I B E U A T A ,

öfvcr sa t t och komment er ad .

1 1 . D e l e n .

som med vidtberömda Philos. Facnltetens tillstånd

u n d e r i ns eende

a f

mc. C A R L W I L H E L M B O T T I G E RE . O . P r o f e s s o r i M o d e r n a L i t t e r a t u r e n iu. in.

f ö r P li i 1 o s o p h i s k a G r a d e n

k o m m e r a t t of f en t l i gen f ö r sv a r a s

a f

AXEL W I L H E L M NI L S ONP h i l . C a n d . af V e a t g ö t h a N a t i o n

på Gustavianska Lärosalen d. 5 Febr. 1851p. v. t. f. ra.

V P 8 A I . A

W a h l s t r ö m dt C. 101)1.

36.T a n cr ed cj hann barbaren , som sågs flykta,Ty dennes häst har eldigare lopp:Han ser sig om, och ser de sina ryckta F ö r långt framåt, ser kringhvärfd deras t ro p p ; Då styr han kosan dit, till de betryckta Han skyndar fram i sträckande galopp,Och ej blott hatt, men oek den riddarskara, Som alltid är tillhands vid hvarje fara ,

37.Den tro p p , som Dudo fö r , a f fria männer, Och blomman, senan i de Christnas här. Rinaldo främ st, mer snabb än blixten, ränner, Han stoltast och han skönast äfven är.Hans ädla skick Erminia genast känner,Och örnen hvit i blåa fältet: ”D er,Se der — till kungen säger hon — du röjer Den, som de tappra slår, de starka höjer.

36.” Väl är han ung, men ger i bragd ej vika, Har knapt en like, ingen öfverman.Re’n tagen vore Syriens bygd den rika,Om bland dc Christna funnes sex som kan; D ä Söderns land, och öste rns land tillika Längst bort i f jerran , kufvat hade man;J a , undan oket skulle Nilens bölja Förgäfves kanske då sitt hufvud dölja.

39.”Rinaldo är hans namn. Hans arm är bräcka F ö r m urarna, hans svärd dem genomskär. — A t annat håll du nu din blick må sträcka,I guld och grönt en rustning ser du der.Det Dudos är. I la n lorcr an de käcka F rivilliga , och deras liöfding är.Mångpröfvatl denne ä r , och ädelt blodet:T ill åren främ st, är han ej sist till modet.

40.M ira quel grande, chye coperto a bruno:E Gernando il fra te i del I le Norvegio.N on ha la terra uom più superbo alcuno: Questo sol de’ suoi fa tti oscura il pregio.E son gue’ due, che van si giunti in uno ,E che han bianco il vestir , bianco ogni fregio , Gildippe ed O doardo, amanti e sposi, in ua/or dP ormi e in lealtà famosi.

41. * Così parlava: e già vedean la sottoCome la strage più e piìi sy ingrosse ;Che Tancredi e R inaldo il cerchio han rotto , Renche dy uomini denso e d ' armi fosse,E poi lo stuol, c lie da Dudon condotto,^ 7 giunse, ed! aspramente anco il percosse. A rgante , A rgante stesso, ad un grand’’ urto D i R inaldo abbattuto , appena e surto.

42.iVè sorgea fo rse , mrt m

40.” Den hö g e , den svartrustade, nu skåda!Det ä r Gernand, en b ro r till Norriges drott.E tt gränslöst högmod ses hos honom råda ,Hans värde skuggas af det enda blott.Och d e , som följas der så troget båda ,Och hvilkas skrud a f snön sin färg har fått, Gildipp’ och Odoard! Dem ryktet känner Som såta makar, tappra vapenvänner.”

41.Så hon. Men striden växte nu och trängde Sig blodig fram på slätten nedanför.Rinaldo och T ancred re’n hopen sprängde,H ur tä t af folk och vapen den sig rö r:Och Dudos t ro p p , som upp till striden svängde Nu äfven den ett väldigt anfall gör.Rinaldo med en stöt var när att döda A rgan t, som föll och reste sig med möda.

42.Han kanske aldrig hade rest sig sedan ,Men fö r Rinaldo stupade hans h ä s t ,Och ryttarn d e ra f hindrad blef, emedan Hans fot en stund satt

44.N e giova ad A lgazzarre il fitto usbergo ,N e d a Corban robusto il forte elmetto ;Che in guisa lor ferì la inuca e ’l tergo ,Che ne passo la piaga al viso , al petto:E per sua mano ancor dui dolce albergo L ’ alma uscì d’ A m u ra tte , e di M eem etlo ,E del crudo A lm ansor$ ne ’l gran Circasso Pub sicuro da lui movere il passo.

43.Frem e in se stesso A rg a n te ; e pur talvolta S i ferm a , e volge , e poi cede pur anco.A lfin così improvviso a lu i si volta ,E di tanto rovescio il coglie al fianco ,Che dentro il ferro v i s’ im m erge, e tolta E dal colpo la vita al duce Franco.C ade , e gli occhi ? eh’ appena aprir si potino . D ura quiete preme c ferreo sonno.

46.G li apA tre volte , e t dolci rai del cielo Cerco fru ire , e sovra un braccio alzarsi:E tre volte r i c a d d e e fosco velo G li occhi adombro , che stanchi al fin serrarsi. S i dissolvono i m em bri$ e ’l mortai gelo Irrig id iti e di sudor gli ha sparsi.Sovra il corpo già morto i l fero Argante Punto non bada , c via trascorre innante.

47.Con tutto ciò , sebben d ’ andar non cessa,Si volge ai F ranchi, e grida: o cavalieri, Questa sanguigna spada è quella stessa,C7ie ’/ signor vostro mi dono pur jeri:Ditegli come in uso oggi l* ho m essa ,C/t’ udirà la novella ei volentieri:E caro esser gli dee. che ’l suo bel dono Sia eonosciuto al paragon sì buono.

Ditt täta pansar, Algazar, dig dårar!Din starka lijelm, Corl)an, är bräcklig tröst! T y Dud os svärd cr rygg , er nacke sårar Och tränger fram i bufvud och i bröst.Han A m urath , han Mchinet genombårar,Hans arm är döf för deras böners röst:Han dödar grymme Ahnansor, och hotar Cirkassiern sjelf, den han på flykten motar.

4 i».Argant då biter samman sina tänder,Han stadnar, vänder s ig , han flyr igen.Till slut så tvärt , så plötsligt han sig vänder Och ger med sabeln sådant hugg, att den Djupt in i Dudos sida nu han sänder,Och lifvet flyr från Christna höfdingen.Han faller. Ögonlocken tungt sig lycka,En jernhård sömn vill dem tillsamman trycka.

4 C.T re gånger han dem öppnar, och vill njuta Den blida solens sken, på armen stödd;T re gånger ned han dignar: nu sig sluta F ö r evigt ögonen: han är förblödd.Hans leder dom na, frost sig börjar gjuta l dem; en dödssvelt öfver dem är strödd. Argant ej vårdar sig att se på liket,Han skyndar till sitt folk, som långt är viket.

47.Men, midt i farten , till de Christnas leder Han vänder sig och ropar: ” detta svärd,Det blodiga, jag fick i går a f eder,Mig Gottfrid gaf det sjelf till afskedsgärd;Så sägen honom, hur jag nu gjort heder Å t gåfvan, som mig furstligt blef beskärd: Glad skall han hö ra , när J gen tillkänna,Att den har hållit prof i kamp som denna.

D itegli, che vederne ornai s’ aspetti N elle viscere sue piti certa prova 9 E quando d ’ assalirne ei non s1 affretti,V'errò non aspettato, ov* ei si trova.Irr ita ti i Cristiani ai fe r i de tti,T u tti ver lui già si moveano a prova m,M a con gli altri esso e già corso in sicuro So*to la guardia d e l! amico muro.

40.I difensori a grandinar le pietre DalV alte mura in guisa incominciaro,E quasi innumerabili faretre Tante saette agli archi m inistraro,Che fo rz* e pur, che ’l Franco stuol arretre, E i Saracin nella Cittade entraro.M a già R ina ldo , avendo il pie sottratto A l giacente destrier, s’ era qui tratto.

so.Venia per fa r nel barbaro omicida D ell’ estinto Dudone aspra vendetta •,E fra * suoi giunto alteramente grida:Or qual indugio e questo? e che s’ aspetta? P oi eh? e morto il signor, che ne fu guida, Che non corriamo a vendicarlo in fre tta ? Dunque in si grave occasion di sdegno Esser può fragil muro a noi ritegno?

si.N o n , se di ferro doppio o d ’ adamante Questa muraglia impenetrabil fosse,Cola dentro sicuro il fiero A rgante S ’ appialteria dalle vostr’ alte posse.A ndiam pure all’ assalto: ed egli innante A tutti gli altri in questo dir si mosse j Che nulla teme la sicura testa O di sassi o di strai nembo o tempesta.

” Och sägen honom, a tt jag snart shall pröfva Den ännu bättre mot Lans egen kropp,Och derest han vill med sitt anfall töfva,Så kommer jag och söker honom opp.”De Christna nu, för delta hån ej döfva,Mot honom alla rusa i ett lopp;Men med de sina fram han redan hunnit Till stadens mur, och vänligt skydd der funnit.

49.Ty nu från dem, som murarna bevaka,Försvaret börjar hagla allare’n ,En sådan åska u taf sten hörs braka,Ett sådant pilregn öfver slätten liven,Att sig de Christne måste dra tillbaka,Men staden tog emot hvar Saracen.Då kom Rinaldo, fiendebetvingarn,Som nu sig lossat från den fallna springarn.

00.Han kom för Dudos mord alt hämnden kräfva,En blodig hämnd, utaf hans baneman;Och med en röst , att marken tyckes bäfva,Fram till de sina hunnen, ropar han:” Hvi dröjen J ? Skall då hans ande sväfva Oliämnad bo r t , som förde eder an?Vid nesligt d åd , som oss till hämnd förbinder, Monn’ svaga muren kan oss bli ett hinder?

01.” N ej , kunde den ock aldrig genomsprängas,Och vore den a f s tå l , af diam ant,Der skulle dock förgafves undanstängas F ö r edra svärd den hånande Argant.F o r t , fort till storm!” — Han ilar fram , de trängas Att alla följa med åt stadens kant.Hans trygga panna rädes inga skurar A f sten och pilar från de höga murar.

32.E i crollando il gran capo alza la faccia Piena di si terribile ardim ento,Che sin dentro alle mura i cori agghiaccia A i difensor d’ insolito spavento.M entre egli altri rincora, a ltri minaccia, Sopravvien chi reprime il suo talento ;Che Goffredo lor manda il buon Sigiero De’ gravi imperj suoi nunzio severo.

33.Questi sgrida in suo nome il troppo ardire,E incontinente il ritornar impone:Tornatene, dicca, cli> alle vostr ire N on e il loco opportuno, e la stagione: Goffredo il vi comanda. A questo dire R inaldo si fren o , d i ’ altrui fu sprone',Benché dentro ne frem a , e in più d' un segno Dimostri fuore il mal celato sdegno.

34. •Tornar le schiere indietro, e da * nemici N on fu il ritorno lor punto turbato',N e in parte alcuna degli estremi ufficj I l corpo di Dudon resti) fraudato.Su lle pietose braccia i fidi amici P ortarlo , caro peso ed onorato.M ira intanto il Buglioli d ’ eccelsa parte Della forte cittadc il sito e V arte.

33.Gerusalem sovra due colli e posta D y impari altezza, e volti fronte a fron te ;V a per lo mezzo suo valle interposta,Che lei distingua, e V un dalV altro monte. Fuor da tre lati ha rnalagevol costa:P er V altro vassi e non par che si monte $M a

Su stolt sin hjessa skakar han , och visar I all sin uppsyn så förfärligt mod,Att bäfvan griper ficnilen och isar Med ovan skräck de Saraceners blod.Dc sina an han ho tar , än han prisar ;Men bäst till stormning nu han färdig stod, Ett ilbud kommer. Gottfrid till dem skickar Sigicr, med stränga bud och stränga blickar.

83.Han banna hö rs , och ropar: ” E r beredcn Till återtåg! I la , vid dc Ckristnas Gud, Här är ej t id , här är ej ort för vreden, Tillbaka genast ! Så är Gottlrids bud.” Rinaldo sporrat nyss de tappra leden,Han tyglar nu sig sjelf vid dessa ljud;Men i hvar å tbö rd , i hvart drag man läser Den qväfda h a rm , som i hans inre jäser.

84.Så , störd ej mer af fienden, sig vänder Till återtåg de Ckristnas krigartropp. —Allt hvad till sista äretjenten länder Man nu vill visa Dudos döda kropp:Han bäres bort på trogna vänners händer, En dyrbar b ö rda , ett forbleknadt hopp! —■ Men Gottfrid , mellertid, ser från en kulle , Hur staden låg , hur den belägras skulle.

88 .Jerusalem är bygdt på åsar tvenne A f olik hö jd , men vända mot hvarann.En dal går midt emellan, och af denne Sig berget klufvet, staden delad fann.På trenne håll ä r vägen brant till henne,På Ijerde knapt en sluttning märker man; Men denna sida, som är vänd mot Norden, Med höga m urar är befästad vorden.

H6 .L a citta dentro ha lochi, in cui si serba Ìj acqua che piove, e laghi, e fonti v iv i$ iHa fuor la terra intorno è nuda «T erba,£ di fontane sterile e d i r iv i$N e si vede fiorir lieta , e superbaf i ’ alberi, e fare schermo ai raggi estivi,Se non se inquanto oltra sei miglia un bosco Sorge d* ombre nocenti orrido e fosco.

o7.H a da quel la to , donde il giorno appare,/>e/ felice Giordan le nobil onde,E dalla parte Occidental del mare M editerraneo V arenose sponde.Verso Borea e B e te l, eh’ alzo V altare A l bue delV oro, e la Sam aria , e cT onrfe A ustro portarle suol piovoso nembo,Betelem , che 7 gran parto accolse in grembo.

sft.O r mentre guarda e V alte mura e 7 s»7o Della citta Goffredo e del paese,E pensa ove s’ accampi, onde assalito Sia il muro ostil più facile alV offese, Erminia il v ide, e dimostrollo a dito A l B e Pagano, e così a dir riprese:Goffredo e quel, che nel purpureo ammanto H a di regio e di augusto in se cotanto:

69 .Veramente e costui nato alV impero\S ì del regnar, del comandar sa V a r ti:E non m inor, che duce, e cavaliero,M a del doppio valor tutte ha le parti.N e fra turba sì grande uorn più guerriero O più saggio di lui potrei mostrarti.So l Baimondo in consiglio, ed in battaglia Sol B ina i do e Tancredi a lui s' agguaglia.

F ör regn har staden samlingsrum och dammar, Har mellan sjö och mellan källor val,Men af den öckenlietta, som här flammar,Ä r marken utanfore svedd och kal:Ej häck , ej källa här; men nakna stammar, Mot sommarglöden ingen skugga sval:Först om en mil från staden gå man lyster, Der fins en skog, en osund , hemsk och dyster.

87.Der solen uppgår, öster bakom fjället,Jordan flöt fram med sin berömda våg:Der solen sänker sig mot vestra t jället,En sandig kust a f medelhafvet låg.I norr Samaria och Bcthel, stället,Som gyllene kalfvens altar fordom såg;Men regnig sunnan visar med sin flagga Åt Bethlehem, åt gudabarnets vagga.

88 .Nu medan Gottfrid noga öfverväger H ur staden låg , hur den befästad var,Och tänker efter hvar han skall slå läger,Och hvar ett anfall möter minst försvar; Erminia lionoin m ärker, och hon säger T ill A ladin, som stod i tornet qvar:” Se honom d e r , som kungastolt sig höjer;Det Gottfrid ar. Hans purpurdrägt det röjer.

80.”1 sanning född är denne atl befalla,S ä vet han he rrska , så han styra kan:Hans lof som höfding hörs från hären skalla, Men han är äfven främst som riddersman.H ur många an de ä ro , bland dem alla J a g vet ej en så s to r , så vis som han.I råd blott Raimund kan hans like vara , Rinaldo och Tancred i stridens fara.”

GO.Risponde il I le pagati: Ben ho di lui Contezza, e ’l vidi alla gran corte in Francia, Quand’ io

CO.

”Jag känner honom godt, — så kungen sade — , Såg honom förr vid hofvet i Paris ,När dit som bud Egypten sändt mig hade5 Han vann då i tornering dagens pris.En skägglös riddarsven lian var den glade,Den unge då 5 men re’n på fiera vis Uli hans sält , hans ta l , hans vapenvana,Lät hoppet något stort om honom ana.

61.” En aning alllför sann!” — Och här han sänker Sitt öga m ulet, men med lyflad blick Han spörjer: ” Se , vid Goltfrids sida blänkerEn ann’, med lika drägt och lika skick.Ej tvillinglikhet jag mig större tänker,En växt blott mera reslig Gottfrid fick.”Hon svarar: ” Balduin, käck oeli förslagen,Ä r lik sin bror till b ragder , som till dragen.

62.”Men se , der står vid Gotlfrids andra sida En m an, som råda tycks: hans hår är grått.Det Raimund är. Du vet, att han är vida Berömd for slughet i ej vanligt mått 5 T y så en krigslist fint och listigt smida I la r ingen Latier , ingen Frank förstått. —Men /»an, som gyllne hjelmen der bekröner,Ä r W ilh e lm , en a f Englands kungasöner.

65.” Hos honom ser du W elf. De äro vänner, Medtäflare i bragd och börd ändå.På hvälfda bröstet lätt jag honom känner Och på de breda skulderblad också.Men den, ja g hatar värst, bland dessa männer Jag ser ej t i l l , hur än jag söka må:Jag menar Bohemund. Han kunnat skona Min faders l i f ! han tog det med hans krona.”

Cosi parlavan questi; e ’l Capitano,P oi eh’ intorno ha m irato , at suoi discende. E perche crede, c/te /a ferra invano S ’ oppugneria dove il più erto ascende, Contra la porta aquilonare nel piano,C/ie con lei si congiunge, a/za /e tende ',E quinci procedendo in fra la torre ,C/ie chiamano angolar, gli altri fa porre.

6J5.D a ^neZ

Sä till den ene nu den andra säger.Men Gottfrid steg ifrån sin kulle ner,Ocli d å , f rån branta sidan, han ej äger E tt h o p p , att staden kan eröfras, m er,Mot norra porten låter han slå läger Uppå den slä tt, man utanför den ser,Och trupperna att sträcka sig befallas Längs till det hö rn , som Yinkeltornet kallas.

66 .P å detta sätt nu nära att omringa En tredjedel af staden lyckas han.Dess omfång är för s to r t , hans här för ringa, Och hel belägring går ej derför an.Men alla vägar spärrar han, på inga Förstärkning nu åt staden bringas kan.H var s t ig , hvart pass han låter starkt bevaka, Man kan ej komma in, ej gå tillbaka.

66 .Med vallar höga och med grafvar vida M an, på hans bud , nu lägret raskt fö rsåg , T ill skydd mot utfall ifrån stadens s id a ,T ill värn mot anfall u taf ströfvartåg.Nu kan med lugn till andra värf han skrida, Han söker stället hvarest Dudo låg,Låg blek och slocknad i en krets af kämpar, D er ingen fins, som mer sin smärta dämpar.

67.Hans höga bår ha , med den dubbla ståten A f krig och so rg , de trogna vänner prydt.När Gottfrid nalkas, ökes klagolåten,I tå ra r sorgen ger sig luft på nytt.Men Gottfrids blick, allvarlig, ej förgråten , F ö r rå d e r sorg i ädel sans förbytt.En stund han står och liksom öfverväger I stum betralctning, men till slut han säger:

Già non si debbe a te deglia, tic p ianto , C he, se muori nel m ondo, in ciel rinasci,E qui, dove ti spogli il mortai m anto,D i gloria impresse alte vestigia lasci.Vivesti qual gucrrier cristiano e santo,E come tal sei morto: or godi c pasci In Dio gli occhi bramosi, o felice alma,E d hai del bene oprar corona e palma.

CO.V iv i beata p u r , che nostra sorte,N on tua sventura, a lagrimar n invita ', Poscia d i ’ al tuo partir si degna e forte P arte di noi fa col tuo pie partita.M a se questa, che H volgo appella morte, Privati ha noi