n .T O R Q U A T O T A S S O ’ S

G E R U S A L E M M E L I B E R A T A ,

öfversatt och k om m enterad .

1 2 . D e l e n .

soni med vidtberömda P h ilos. Facultetens tillstånd

under inseende

af

m o . C A R L W I L H E L M B O T T I G E RE. O. Professor i Moderna Litteraturen,

E n af de Adcrton i Svenska Akademien m. m.

kommer att offentligen försvaras

af

LARS W I L H E L M BOUI Naf Södermanlands och N erikes Landskap.

S tip . Reg.

på Gustavianska L ä ro sa le n d. 2 9 Mars I 8 ö l

p. V. t. f. m.

U P B A L AW a h l s t r ö m & C. i 8 3 1.

B R U K S P A T R O N E N

II Ö G Ä. D L E IIE n n

&B MA m 1 1 @ 1 §

Törtlnadsfullt

af

R E S P O N D E N T E N .

( if l .

'Ej so rg , cj klagan, liöfves här viti bårenj I lo s Gud tlu lei ver, l*ast du liiir försvann.H är, skiljd från s lo fte t, qvar du lcmnar spåren A f ära, som du oförgänglig vann.Soin Cliristi kämpe bar du lefvat åren,Ocli du har dött som korsets riddersman.Nu gläd d ig , sola d ig i himlaglansen!Du palmen vunnit har och segerkransen.

69.”Säll lefver du. B lott öfver våra öd en ,Ej öfver d i t t , vår sorg beklagar sig.A f oss — så mena våra tårars flöden —En d el, den bästa! liar följt hort med dig.Men tog livad mcnskor fåviskt kalla Döden Från oss en jordisk h jelp , på ärans stig En himmelsk lijelp du kan oss nu beskära,D u , som b le f korad ut till himmelsk ära.

7 0 .” Ocli liksom förr bland dödlighetens söner Du , oss till båtnad, fort ditt tappra svärd,Som ande n u , den himmelsk kjehn bekröner,Sträck ut din sköld till oss i stridens vcrld:H ör våra löften , samla våra böner O ch stå oss hi på våra mödors färd !Yårt tem pellöfte heter Segerns gåfva ,O ch lösas skall det. Vi det heligt lofva.”

71.

Så Gottfrid. — Natten redan mörk sig sänker,H on släckt livar stråle med sin skugga kall 5 Ilo n glömskans ro åt sorg och möda skänker,H on hämmar klagans suck och lårens fall.A llt sofver n u , blott Gottfrid ej. Ilan tänker P å verktyg, hvarmed muren stormas skall.IIvad form skall åt dem ges? liv a r virke tagas?A f slikt hans hvila s to r s , hans blund förjagas.

15

7 2 .

Sorse a p a r i col so le , ed egli stesso Seguir la pom pa fon era i po i volle.A Dudon d ’ odorifero cipresso Composto hanno un sepolcro a pie d ’uà colle JXon lunge agli stecca ti, e sovra ad esso Un’ altissim a palm a i ram i estolle.O r qui fu posto e i sacerdoti intanto Quiete a ll’ alm a gli pregar col canto.

7 3 .

Quinci e quindi fra i ram i erano appese Insegne, e prigioniere arme d iverse ,G ià da lui tolte in p iù felici imprese A lle genti d i S ir ia , ed alle Perse.D ella corazza sua, d e ll’ altro arnese,In mezzo il grosso tronco si coperse:Q u i, v i fu scritto p o i , giace D u don e:Onorate l ’altissimo campione.

7 4 .

M a il pietoso B u g lio li, poi che da questa O pra si tolse dolorosa e p ia ,T u tti i fahri da l campo alla foresta Con buona scorta d i so ldati invia.E lla e tra va lli ascosa, e manifesta L ’avea fa tta a’ Francesi uom d i Sorta.Qui per troncar le macchine n’an daro ,A cui non abbia la citta riparo.

7 3 .

L ’un l’altro esorta, che le piante a tte rr i,E faccia a l bosco inusitati oltraggi.Cagqion recise da taglienti fe rr i L e sacre pa lm e, e i frassini selvaggi,1 funebri cipressi, e i p in i, e i c e rr i,L ’elci frondose, e g li a lti abeti, e i fagg i, G li olmi m ariti, a cui talor s’appoggia L a v ite , c con piè torto al d e l sen poggia.

im >

Med salerà steg lian opp. Och sje lf bevista Han v ill nu Dudos tåg i sorglig prakt.A f ångande cypress man gjort hans k ista,Vid närmsta kulles fot hans graf man lag t,Ej ur sin åsyn lägret vill den m ista: —En högväxt palm står öfver den på vakt.Här jordas Dudo 5 och från presters munnar Så bön som sång ro åt hans själ förkunnar.

7 5 .

Bland palm ens grenar hängdes vunna lansar Och fan or, tagna under segerdamm A f honom förr, när han mot Syriens skansar,Mot P ersiens härar bröt med lycka fram 5 Men med hans egna vapen och hans pansar Med dem man täckte palmens vida stam ,O ch ristade derpå, med tacksamt sinne:” H ä r i i v i l a r D u d o . Ä r a å t h a n s m in n e . ”

7 4 .

Men G ottfrid nu till andra värf sig vänder Från sorglig pligt mot vapenbror och vän.Med stark betäckning han ur lägret sänder T ill skogen ut en flock af timmermän:Man mellan daldjup till den skogen länder,O ch nyss en Syrier visat väg till den.D e virke här till stormningsredskap fä lla ,Mot hvilka staden ej har värn att ställa.

7 5 .

A f vilda rop hörs skogen återskalla,Man eldar opp hvarann till våldets rån:Den helga palmen ses för yxan fa lla ,Cypressen d ignar, skogens sorgsne son:Och tall och bok och gran de stupa a lla ,O ch askens krona sjunker ner med dån,O ch alm en, kring hvars hals än rankan kröker S ig slingrande och väg till him len söker.

A ltr i i ta ssi, e le quercie a ltr i per co te ,Che m ille volte rinnovar le chiom e,E mille volte a d ogni incontro immote E ir e de’ venti han rintuzzate e dom ej E d a ltr i impone a lle stridenti rote D ’orni e d i cedri Vodorate some.Lasciano a l suon delV arm e, a l vario g rid o , E le fe re , e g li augei, la tana e 'I nido.

7G.

Der störtar idegran, der eken neder,Som tusen gånger nya löt* tog mot Och lusen gånger har bestått med heder I kamp mot storm en, qväsande dess hot.På tunga vagnar lastas lönn och ceder,Och sjelfva hjulen knarra utaf knotjMen vid det g n y , det dån, som störer friden,F ly fog lar, Hyr hvart djur, ur bon och iden.

O l i k a L ä s a r t e r * )i den Tredje Sångens Italienska text.

4 St. 5 v. — ornai s7 assesta 2 - 7 - — e un sol l i regge8 - 7 - — spezzi e fran gi

15 - 5 - — i suoi seguaci invita15 - 1 - G ardo da l fero colpo2 1 - 6 - — et le salto d i testa25 - 1 - — benchh merce non spere2 6 - 4 - baldanzosa34 - 3 - Quel che prim a et percosse e steso5 8 - 4 - Già VAsia44 - 8 - — m over un passo.52 - 1 - C rollando il fe ro capo5 7 - 8 - — ascose in grembo.6 8 - 8 - Che hai70 - 7 - T u d i vittoria annunzio !75 - 3 - Caggion recise da pugnenti ferri

*) Endast de vigligaste aro bär upptagna.

4 \ n i l U t \ l \ ( ; U5 o ch i p p l y § x i \ o a r

t i l l

T R E D J E S Ä N G E N .

1 St.

G ià Vaura messaggiera crasi desta A d annunziar, che se vieti l'A u rora .

U nder den vackra års tiden — och läsaren e r in ra r sia:, attO 'de l ä r en s o m m a rm o rg o n , hvarom här ä r fråga — kän nes ,

såsom b ek an t ä r , i de varm a k l im a te rn a , näsl före dogningen (fa lb a ) eli vederqvickande lu f ld rag . Dante sk i ld ra r d e t i XXIV sån gen af P u r g a t o r i o :

— an n u nzia tvice d eg li a lbori L 'a u ra d i M aggio mnoitest c o lezza ,T u tta im pregn a ta d a ll' erba e d a 1 fiori.

Tasso har h ä r personifierat både Vinden och M orgonrodnaden så m ycket m e r lefvande som i Italienskan äfven den förras

benäm ning ( la u ra ) k lingar som e t t qvinnonam n (Laura). Man v e t , h u ru denna paronomasi hade komm it P e tra rca

tillpass.

Den sednäre delen af denna stans m ålar y tterl igare den re dan i förra ssångens slut be tecknade otåligheten hos de chris tna

b r ig a rne a t t rycka an mot Jerusalem. Att Skalden h ä r följt h is to r ien , h a r redan blifvil a n m ä rk t sid. 151. ” De ville ej — b e rä t ta r A lbertas Aquensis (V . 4 5 ) — afvakta so lu p pg ån

g e n , utan nödgade fu rs ta rna a tt b ry ta opp före d agn ingen .”1

5 St.

Ecco apparir Gerusalem si v e d e ,Ecco a d d ita r Gerusalem si scorge *

Ecco da mille voci unitamente Gerusalemme salutar si sente.

Denna emphaliska helsning e r in ra r på en g å n g om de grekiska soldaternas u tro p hos X enophon: dcttarrccj öähttrct (Anab. IV. 7 . ) och om de trojanska f lyktingarnas fröjd vid åsyn af Italien, den Virgilius sk i ld rar i iE n . III. 5 23-524 :

— I ta lia m primus conclamat A chates ,Ita lia m lasto socii clamore salutant.

4 St.

Tasso, som — enlig t hvad han sjelf u t t ryck ligen bekänn e r * ) — g ö r sig en ä ra af a l t , sä ofta tillfälle sig erbjuder, låna bilder af H om erus , har synbarligen h ä r haft till förebild v. 2 3 3 -2 3 8 af Odysseens t jugu tred je sång.

— — — obliaL a noja é ’I m al della passata via.

Denna tirad återfinnes, o rd för ord, på e tt ställe hos Petrarca.

ö — 8 St.

Afven efter döden tyckes en h ård och obillig k ri tik förfölja det befriade Jerusalem s Skald. O vän lad t var de t dock a t t finna b id rag till en dylik hos en så varm älskare af Italiens l i t t e r a tu r s o m R u t h och i e t t , i flera afseenden, så fö r tjens t- fullt a rbe te som hans Geschichtc der italienischen Poesie. Ensidig t har han visserligen re d a n , i första d e len , bedömt P e t r a r c a , hvars k a rak te r både som menniska och skald han ren taf synes hafva m iss fö rs tå t t , men han ä r , i andra de len , icke m indre orättv is em ot T asso , n ä r i hela an läggn ingen a f Gerusalemme liberata han äflas a t t spåra e t t sjukligt re - ligionssvärmeri. Just i afseende på nu ifrågavarande s tanser y t t r a r han (II. 4 2 4 ) : ”Am w id r ig s len t r i t t diese C b e rsc h w e n g -

*) Giudiz io sovra la Gerusalemme di T . T a s so , da lui reformata. Tom. V I , pag. oO ä. ed. Venezia.

lichkeit he rv o r in d e r Stelle, \vo die Gefuhle des chrisllichen Heers beim erslen Anblick von Jerusalem geschildert w e rd e n ; dem ers ten freudigen Schreck folgt eine tiefe Z e rk n ir sch u n g , verm isch l m il furchtsamen und ehrfu rch tigen Gefiihlen; u n te r Schluchzen und heissen T hränen gehen sie alle barfuss und legen jeden Schmuck a b , dock k lag t sich nachher ein jed e r a n , dass e r im W einen n ich t genu g thue." Detta s tränga om döm e hvilar tydligt pä den förutsättningen, a l t hvad Skalden h ä r y t t r a t angående de t in t ry c k , som Jerusalems första åsyn g jo rde på de chris tna k äm p arn a , ä r alltsammans hans e - gen fiktion. Ty i annat fall, och om m an finge an taga d e nn a sk i ld r ing såsom fuljt his torisk , lä re r väl hvarken R u t h eller någon an n an , som begriper Poesiens episka art , kunna på allva r f o r d ra , a tt Skalden just här skulle hafva förnekat historien och u tm ön s tra t k a ra k le r sd ra g , så målande för sinness täm ningen hos de k r ig a re , han i sitt poem låter u pp träda . Men nu ä r i sjelfva verket hela denna beskrifn ing his toriskt s a n n , upptecknad redan a f ö g on v it tnen , bevit tnad af de t ta ko rs tågs aldraäldstn u rku nd er , U r några af dessa , och jus t u r d e m , som Tasso sjelf följt , må hä r anföras bevis. E rk e - biskop Vilhelm af Tyrus skrifvcr (Historia belli sac r i , VII. 2 5 ) : "Audito nomine c iv ita tis , p ro qua tot et tan tos labores p e r tu le ran t , prae fervore devotionis lacrymas et suspiria cohibere non valentes, pronos in te r ram se dede ru n t , adoran tes et g lo rificantes D cun ', de cujus m unere v en it , ut sibi a fidelibus suis digne et laudabili ter serviatur, quique populi sui vota ben igne exaudire d igna tus es t , ut ju x ta eorum desideria ad loca op ta ta m e re re n tu r perven ire . Unde progressi pusillum e vicino urbem sanctam contem plan tes , cum gem itu e t suspiriis prae gaudio fusis sp irituali , pedites, et nudis ex p lurim a parte vestigiis, co ep io ferventius insistentes i t ine r i , subito an te u r bem se const i tuerun t.’’ — En annan krönikskrifvare (R o b e r - tus M onachus, IX b ok ) y t t r a r : "B one Jcsu, ut castra tua vid e ru n t , hujus lerrenm Jerusalem m u ro s , quantos exitus aquarum oculi eorum deduxerunt , e t m ox terrae procum bentes sonitu oris e t nutu inclinati corporis sanctum sepulcrum tuum sa lu taverun t.” Ilos en annan (B ald , IV bok .) läsa vi: "O mnes

visà Jerusalem su b s t i te ru n t et a d o ra v e ru n t , e t flexo poplite te r ram sanciam deosculati s u n t ; omnes nudis pedibus am bula r e n t , nisi melus hostilis eos armatos incedere debere praeciperet. Ibant et f lebant. — Fleverunt ig i tu r super illam, super quam et C hris tus illorum fleverat.” — Detsamma bes ty rk e r äfven Albertus Aquensis (5 bok. 4 5 c a p . ) : ”Jerusalem vero nominari au d ien tes , om nes prae laetitia in fletum lacry- m arum fluxerunt: eo quod tam vicini essent loco sancto desideratae urb is , pro q u o tot labores, tot pericula , to t mortis gene ra perpessi sunt.” -— Vända vi oss å t e r till nyare hi- slorieskrifvare, så möta vi hos en af de mest t rovärd iga (W i l - k e n , Gesch. d. Kreuz. I. 2 7 0 ) : ”Endlich von einem Hiigel sahen alle W allb rud e r die heilige S ta d i , um vvelche sie so viele Gefahren und Muhseligkeilen erdu ldet. Ein an däc h t ig e r S chau er durchfuhr das g a nze Heer, es fiel auf die Kniee nied e r , kiisste den heiligen B oden, und flehle zu Gott in b ru n - s t ig um seinen fernern Beisfand.” — Pres ten Raimund a f A- giles ä r mycket missnöjd m e d , alt icke h e l a chris tna hären blotta t sina fo t te r , enligt hvad den genom den heliga lansen bekan te Peter Barlholomaeus hade tills tyrkt *).

S jette stansens början b ildar , i christlig a n d a , en rö rand e kon tras t till den gräs liga beskrifn ing, som Dante, i t red je s å n gen af Inferno, g ö r a f ljudförbislringen i underjorden : diverse lingue, orribili fave lle , parole di dolore, accenti d ira e tc. B ilden: (jual nelle fo lte selve udir si suole e le. å te rk o m m e r hos vår skald på flera s tä l len , t. ex. i 36 st. af tionde sån gen (qual in bosco aura che fr e m e ), och e r in ra r om Virgili i Ò E n . X. 9 7 - 9 9 ) :

— — ” Ceu f la m in a prim aQuum deprensa frem u n t s ilv is , et cocca volutantM u rm u ra , ven turos naulis p roden tia ventos

9 — 10 St.

Un ch’ alla tjuarda sta (V alta torre påm inner läsaren all tför lifligt om Caicus och hans u trop hos V irgilius

(^En. IX. 3 6 - 3 8 ) , som i b eg ge dessa stanser blolt ä r para - p h r a s e r a d t :

” Q u is globus , o cives , ca lig in e vo lv itu r a tra ?F e r te c i t i fe rru m , date te la , et scandite tnuros.H o stis a d e s t, eja.'"

12 och följ. St.

Med fullt uppsåt har Tasso h ä r , enligt sin egen u tsago , i- mitcrat de t ställe hos H om erus ( / / . I I I . ) , der Helena sä t te r sig hos P riam us i lornet och red o g ö r för de förnämsta grekiska h je ltarnas n am n och u tm ärk an d e egenskaper. Och icke blott s i tua t ion en , men äfven d ia lo gen , er in ra r , på flera stä llen, om delta m öns te r .

N am net Erminia , som skalden i Gerus. liberala ti llägger d o t t re n a f den dödade fursten i Anlhiochia Bagi S e ja n , ä r i Gcrus. concjuislata ut byt t mot hennes verk l iga : Nicea. Hennes rom an tisk t-sen lim en ta la och svärmiskt-passionerade ka rak te r ä r , till alla de lar , en skaldens fiktion, bjert afstickande mot den na syriska prinsessas h i s t o r i s k a personlighet, om hvilken O rd e r ic Vital bland ann a t berä t ta r , a t t hennes största sorg var alt icke få ä ta svinköl t (jfr M i c h a u d . Hist. des croisades. I. 4 0 5 ) .

14— IS St.

Den h ä r förtäljda händelsen med den frankiska s tröftrop- pen fö rek o m m er både hos Vilhelmus Tyrius och hos Albertus Aquensis. Dock har, i afseende på u tg å n g e n , vå r Skald någo t afvikit från historien, äfvensom deru t i , att han kallar t rup pens anförare Gardo, då derem ot de n äm nde krönikskrifvarne kalla honom Gaslo di Biterra. Enligt d e m , hade denne Gasto med t r e t t io ry t ta re hemligt begifvit s ig af före den christna hären ända fram mot Jerusalem s m u ra r , de r han fann en hop betande bosk ap , som han bortförde såsom byte. Vid herd a rnas rop på b je lp , kom en hop beväpnade u t u r s ta d e n , och Gasto var nära a t t låta b y te t fa ra , då T a n c re d , som med h un d ra r iddare em edler t id hade å le rv ä n d t från Bclhlehem*

kom honom (ill hjelp. Bytet blef lyckligen fördt till hufvud- a rm e e n , d e r soldaterna g r e to af g läd je , n ä r d e h örde , a l t denna boskap var tagen invid Jerusalem.

17 St.

S kalden g e r här första an ty d n in g en om Erminias hemliga kärlek för T an c red , liksom h a n , i nionde stansen af första så n g e n , blott med ett p a r o rd gaf en vink om T ancreds hemliga passion för Clorinda. Han b e re d e r , e f te r sin v a n a , läsaren så sm ån ingom , och s t e g ra r intresset genom den väck ta nyfikenheten.

18 St.

Che gli ochi pregni un bel purpor co giro Tinse

Meningen ä r , a t t i ögonens k a n te r hade uppstå tt en ro d n a d , genom an s t rän gn in gen a t t lillbakahålla tårarna .

2 0 St.

I l prence Tancredi. F ö rko r tn ing en prence (fr. prince)I. prenze, i st. f. principe, ä r urgam m al, b åde i vers och prosa. D ante ha r i en can zon : eh’ al prence delle stelle s Jasso- iniglia, och Gio. Villani (S to r . Fior. 7 bok. 84 cap .) : In Firenze f u ricevuto il detto prenze. L ikaledes fö rekom m er hos honom (i 94 cap. sam m a b o k ) prem essa , i st. f. principessa.

5 2 St.

T a l gran tauro ta lor nell ampio agone,Sam m a bild som i Ovidii Metamorph. XI:

I la n d seens exarsit quam circo tau ru s a p er to ,Cum sua te rrib ili p e tit irr ita m en ta cornu .”

5 7 St.

En hvit örn i b lå t t fält v a r , enligt P ignas uppg if t , E s lc - h u se ts vapen. Enligt skaldens fiktion v a r , såsom redan är

h ä m n d t , Rinaldo a f ä tten E s te , till ära för det regerande furstehuset i Ferrara . (J fr . anm. till 10 st. första sången .)

E d e men ra tto il lampo. ”Ocyor coeli flamrais” säge r Lucanus om Julius Caesar. — Snabbfotad u tgör äfven hos H om erus e t t ep ithet för Achilles.

4 5 — 4 0 St.

I 45 stansens slut ig e n k ä n n e r läsaren på en g å n g Horners u t t ry ck om Ifidamas ( / / . XI. 2 4 0 ) :

co g ó (lèv avd-1 nstiwv xoipijdcao yaXxeov vnvov och Virgilii om O rodes (AEn. X. 7 4 5 ) :

” O lli d u ra quies oculos et ferreus urget Som nus .”

Ännu m e r ögonskenlig är , i förra hälften a f 46 stansen, imita t ionen ef te r Virgilius. Man jemföre den här förekommande beskrifn ingen på Dudos död m ed skildringen a f Didos i Mn. IV: 6 8 8 — 691:

I l la , q raves oculos con ata a tto llere , rursus D eficit. — —T e r sese a tto llen s cubitoque adn ixa leva v it:T er revo lu ta toro e s t . ,>

5 5 St.

D u e colli. Zion och A k ra . Båda åtskiljdes genom däl- d en Tyropoeon *). — Tasso h a r häm tat sina topografiska uppgif ter om Jerusalem dels från Vilhelmus Tyrius (VIII. 1, 2, 3 ca p . ) , dels från m unken B ro c a rd o , som å r 1283 besökte den heliga staden och öfver den utgifvit en lokalbeskrifning.

5 6 St.

— Fuor la terra intorno e mula d'erba E d i fontane sterile e d i rivi.

Est autem Judaeae metropolis in loco, ri vis, sylvis, fontibus e t pascuis penitus c a r e n te , sita.” (Vilb. Tyr. Vili. 2) —« A n g à -

ende d e n , i slut el af d e n n a slans, omförmälda skogen, se anm ärkningen vid 74 st. — Sei miglia har öfversätlaren red u ce ra t till närm aste likhet med svenskt m ått . (.Fem romerska mil u tg ö r a , såsom bek an t ä r , cn geografisk).

57 St.

P erso B orea e H ete l, d i ’ alzo V altare A l bue dell’ oro. —

”B ethel, aureorum cu lt r ix vitulorum, et peccati Hierobeam testis” säge r Vilh. Tyrius (I. c .) . Jerobeam byggde i Bethel, som låg vid pass två svenska mil no rr om Jerusalem , tempel å t Apis, och uppsatte k a lfbe lH cn , för hvilka förordnades p re ster och högtider, i afsigt aft afvända folket från gudstjensten i Jerusalem *).

B ete lem , che’l gran parto accolse in grembo.

^B e th lce m , felix nativitatis dominicae et cunarum locus .”

(Vilh. Tyrius I. c.)

5 8 —0 5 St.

Beskrifningen på Gottfrid ins täm m er till alla delar med historiens vittnesbörd. Så yl Irar om honom Paulus .dimilius; ”Specie corporis ex im ia , s ta tu ra sublimi, incestu g ra v i , se r mone brevi sed sententiis adm irabili , vultu majestate augusto .”

E non m inor, che duce, e cavaliere,

ccpcpóvsQovj (ìaailevg % ccyccHòg, xqarsQog t ca^prjTtjg. ( H e lena om A g am em no n , II. III. 179). Likaledes ä r i 61 st. o rds tä lln ingen: Dimmi chi sia colui enahanda m ed H orners: sin äye poi xaì rórósj odng oò‘ icfri, n ä r Priamus spö r je r angående Ulysses (I. c. v. 192). Äfvenså påm inner lif l ig t, i 63 s t . , Erminias le tande ef ter Bobemund om Helenas sökande

efter C astor och Polydeukes .I 63 stansens slut be teck nar Erminia Bohemund såsom il

micidiale distruggitor del sc.ngue mio reale. Hon ank lag a r

honom för a t t m ordiskt hafva u t ro ta t hennes ä t t , och beskyller honom således, i främsta rum m et, för hennes faders, Bagi Sejans , död. Enligt his torien mördades dock denne furste af några A rmeniska vedhuggare , då han i en skog sökte sin tillflykt undan Antiochias in k r ä k ta r e , och blott m edelbart kan således B ohem und sägas hafva vållat hans död.

6 7 St.Jfr. JEn. XI. 36 :

” 171 vero JEneas foribu s sese in tu lit a ltis ,Ingen tem gem itum tunsis ad sidera tollunt P ectoribu s, mcestogue im m ugit regia lu ctu .”

7 2 St.

Quiete a ll’ alma g li pregar col canto.Pres te rna sjöngo öfver honom rom erska ri tens vanliga sång vid likbegängelser : Requiem ceternam etc.

7 4 — 76 St.

Den hemlighetsfulla skogens upp täck t för de christna genöm en S yrie r ä r historisk ( jfr Vilh. Tyr. VIII. 6). Man har tvis ta t om rä t ta läget af denna sk o g , so m , enligt k rön ikorna , b ö r sökas söderu t, i t rak ten af Belhlehem. Chateaubriand p å s tå r sig med full visshet hafva återfunnit d e n , e l le r Tassos b esk r ifn ing ; men hans ti llförlitlighet kan sättas i fråga, då han äfvenväl säg e r sig hafva igenkän t det to r n , d e r Erminia och Aladin höllo sitt samtal (!). En annan f ransm an, Mr Paulfre , so m , under general K leber , gjort fälttåget i S y r ien , h a r , i en ganska läsvärd a fhandling, mémoire sur la fo r c t de Sa- ro n , ~ou la fo r c t enchanlce du Tasse*), anfört bevis för a t t den ligger 10 à 11 lieues söder om Jerusa lem , och a tt således Vilhelm af Tyrus misstagit sig om afs tånde t , då han uppgifver det till sex aut septeni milliaria.

Tassos beskr ifn ing på trädfällningen i skogen ä r påtagligen en cflerb i ldn ing af *dEn. XI. 135 -1 37 .

*) Denna afhandling finnes införd bland É claircissem ens till första delen af I lis to ire des croisades par M i c b a u d .

Rä t t e l s e t f

vid Italienska texten i Tredje Sångetf<

Stansen 5 4 raden 7 bör efter ordet appieno sättas komma. —